Nya perspektiv i nya ögon
2017-08-09 11:13
Idrotten är något som alltid måste utvärderas och hela tiden ställas mot grundfrågan vad det är för uppdrag man förvaltar. Barn- och Ungdomsidrott är något som ständigt bör prioriteras efter vad som är en mångfald och en grund för trygghet och gemenskap i sitt utövande. Efter elva år inom ungdomsfotbollen måste jag tyvärr intyga att få lever och lär enligt ovan och tyvärr konstatera att vuxna människors, och ofta med låg fotbollskompetens, strävan att bli personen i centrum som tog representationslaget så långt som möjligt går före allt.
Helt enkelt det krävs en förändring, nu tänker de flesta att jag är helt emot satsningar - och det är jag inte - dock är jag emot att alla ska efterapa att ha sin "satsning" (läs med ironi). Det finns fåtalet föreningar som har organisationen och metodiken för att hantera detta och dom ska fortsätta att få göra detta. Resten av oss föreningar ska vara med fötterna på marken och låta de ungdomar och barn som finns på plats få vår fulla uppmärksamhet.

Nyckeln ligger i att hitta rätt utvärderingsmetoder för föreningarna, ska alla verkligen spela på högsta nivån? Är divisionstillhörigheten för en förening det man ska värderas efter när det kanske det mest värdefulla mätetalet för en förening är att ens representationslag spelar i den division som materialet för de egna kullarna ger, de lokala barnens/ungdomarnas antal och slutliga fotbollskompetens är den som avgör.

Då resan är lång och har så många etapper så måste vi fundera över om uppdraget är att vi ska skapa A-lagspelare eller är uppdraget då vi får bidrag från kommunen i massor att förvalta barnens/undomarnas tid så dom blir bra individer som kan ta över stafettpinnen i sina vuxenskap? Självklart är ju våra verktyg fotbollen men formandet av individerna sker även där då flera situationer uppstår där individerna prövas på olika sätt.

Största motiveringarna för de lokala satsningarna handlar om "vi får inte behålla vår bästa spelare", dom "kräver att spela på högsta nivån", dom "måste få spela med dom bästa". Det är inom ramen för dessa ord som de lokala "satsningarna" uppkommer. Sedan har vi föräldrarskapet som trycker det vidare "Om min son/dotter inte får.....", ja, och då har vi soppan på koknivå. Och varför dessa satsningar? Barnen ska bli stjärnor?

Jag skulle vilja bryta mot ovan och våga påstå att en stor del av att lyckas ligger hos individen och miljön har andra viktigare parametrar för att lyckas. Om det inte vore så, borde det vara så att INGA stora spelare skulle ha sitt ursprung i lokala lag ute i vårt avlånga land. Spelare som spelat med dom som finns och inga ihopplock.

För er som läser det här som är i början och tränar yngre barn, minns detta, en majoritet av era killar kommer när de når upp till 16-17 års åldern börja fundera på att sluta med sitt idrottande. Dom upptäcker andra saker i livet och vill helst inte vara styrda på det sätt som ett lagidrottande kräver. Då ska ni fråga er, hur vill ni att dom ska minnas er? Den som exkluderade eller den som inkluderade? Dom som gav ångest, rädsla, osäkerhet? Eller den som gav glädje, trygghet och tröst?



Nyhetsarkiv
Sanktan V182017-05-08 11:19
Donosti Cup 20172017-05-05 16:20
Sanktan V172017-05-02 15:21
Sanktan V162017-04-25 10:57
Sanktan 2017 är igång2017-04-10 13:51
Blickar mot Horisonten2017-02-10 10:50
SANKTAN V392016-10-03 10:49
Hur utvärderar vi?2016-09-26 14:32
Sanktan V352016-09-07 10:29
Tiden efter Sommaren2016-08-29 10:44
Sanktan V24 & Mellantid2016-06-20 09:18
Sanktan V232016-06-13 08:57
Sanktan V222016-06-06 09:34
Sanktan V212016-05-30 09:44
Sanktan V202016-05-23 10:54
Sanktan V192016-05-16 10:07
Sanktan Rapport V182016-05-09 10:20
Helgens Matcher x 32016-04-17 22:17
Kungens Marathon 20162016-04-12 09:39